Shanghai

Shanghai spelas med flera kortlekar och en gemensam talong som utgör draghögen, samt en öppen hög för kastade kort. Varje spelare får en hand och vet redan från start vilken typ av kombination som krävs för att få lägga ned i den aktuella rundan, vilket skapar en tydlig ram för besluten.

Strukturen i Shanghai är sekventiell och bygger på att varje runda har ett bestämt kombinationskrav, exempelvis ett visst antal trissar eller följder. Detta krav är känt för alla och förändras från runda till runda, vilket gör att spelet inte är statiskt utan utvecklas enligt en förutbestämd plan snarare än genom budgivning eller trumfval som i stickspel.

En omgång i Shanghai består av upprepade turer där spelaren drar ett kort från talongen eller den öppna högen och därefter kastar ett kort. Tempot är jämnt men besluten är ofta laddade, eftersom varje öppet kast kan hjälpa en motståndare att nå sitt rundkrav.

Spelets kärna ligger i avvägningen mellan att bygga långsiktigt och att tajma sin nedläggning. En typisk tensionssituation uppstår när en spelare sitter med nästan färdiga melds men saknar ett enskilt kort, samtidigt som motståndarna närmar sig sina egna krav; att då välja mellan att ta risk genom talongen eller exponera sin plan genom att plocka öppet är ett återkommande dilemma.

I Shanghai består de centrala kombinationerna av trissar, vilket är tre eller fler kort av samma valör, samt följder, vilket är tre eller fler kort i obruten sekvens inom samma färg. En meld är en giltig kombination som uppfyller rundans specifika krav och kan läggas ned öppet på bordet.

Till skillnad från stickspel avgörs ingen omgång genom högsta kort i spelad färg, utan genom korrekt sammansatta melds. När en spelare väl har lagt ned sina obligatoriska kombinationer får denne i huvudvarianten komplettera egna eller andras öppna melds, vilket gör bordet till en gemensam yta där möjligheterna förändras för varje kast.

En runda i Shanghai avslutas när en spelare har uppfyllt rundans kombinationskrav och därefter blir av med samtliga kort på handen genom att lägga ned och kasta sitt sista kort. Att gå ut är en formell handling som kräver att alla villkor är uppfyllda innan sista kastet sker.

När en spelare går ut får övriga spelare normalt ingen ytterligare tur, vilket gör tajmingen avgörande. Övergången till nästa runda innebär att ett nytt kombinationskrav träder i kraft, och den långsiktiga planeringen sträcker sig därför över flera rundor snarare än enbart över en enskild giv.

I Shanghai samlar spelarna poäng baserat på de kort som återstår på handen när någon annan går ut. Spelet är kumulativt, vilket betyder att poängen summeras över alla rundor och att låg totalpoäng är målet.

Vinnaren utses först efter att samtliga förutbestämda rundor har spelats. Det innebär att en svag start inte är avgörande, men en dåligt hanterad mellanrunda kan bli kostsam eftersom högre kort ofta medför större belastning i poängräkningen.

Det som särskiljer Shanghai från exempelvis klassisk Rummy är det fasta rundschemat med stigande kombinationskrav. Där många rummyvarianter låter spelare gå ut så snart de kan forma valfria melds, tvingar Shanghai fram specifika mönster som ibland kräver flera följder i samma runda.

Denna struktur skapar en inbyggd begränsning eftersom spelaren kan bli låst med nästan färdiga kombinationer som inte uppfyller exakt rätt krav. Samtidigt gör just detta spelet strategiskt intressant för den som uppskattar planering över tid, särskilt i sällskap där flera rundor spelas och där erfarenhet av tidigare mönster ger ett tydligt övertag vid bordet.